
Livet bakom fängelsegrindarna...
Jag har tillsammans med några moderata ledamöter från justitieutskottet besökt fängelser. En kort men intressant inblick i livet bakom de låsta grindarna på Karlskoga-anstalten, Kumla och Hinseberg. Så lika men ändå så olika!
Efter noggrann säkerhetskontroll fick vi tala med kvinnliga fångar och livstidsdömda, se på arbetet i en verkstad, se cellerna eller rummen, möta dömda i de långa kulverterna och höra ledningarnas syn. Att vårt besök var uppskattat förstod vi snart, man vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter. De vi talade med var pratsamma och vi fick höra mycket.
Livet är lika, cellerna är 6 kvm och öppna mellan kl 08 och 20. Självförvaltning fanns både hos kvinnorna på Hinseberg och på livstidsavdelningen på Kumla, dvs man planerar och sköter inköp, matlagning, städning etc. Mysfaktorn med blomkrukor och annat var betydligt högre på Hinseberg än på Kumla, kvinnor och män är olika även här!
Det ska löna sig att sköta sig och sätta sina mål. Morötter vill man ha, men helst i form av kortare straff. Att få fördelar som telefonkort, låna en videofilm eller bada bastu kan uppfattas som orättvist, favörer är inte alltid positivt.
Kvinnorna liksom ledningen på Hinseberg tyckte att de alltid blev likabehandlade som männen, men att detta var orättvist. Kvinnor sköter sig och anpassar sig bättre än männen under straffet, men hårdare tag har drabbat även dem. Att få livet efter straffet ordnat är viktigt för alla, men allra mest för kvinnorna, ansåg de. Att fängelsestraff också ska ge vård var alla överens om, studier, arbete och avvänjning från droger och psykologisk behandling är viktigt för långtidsdömda.
Jag kommer att besöka fler fängelser och fördjupa mig i behandlingen av fångar. Det måste vara meningsfullt att få ett straff och det finns mycket att göra. Att vi fått en ny regering måste synas även här.




