Jag har full respekt för alla som protesterar mot utvisningsbeslut. Även jag har ett hjärta och förstår den oro och vanmaktskänsla som drabbar dem som utvisas. Många har levt flera år i Sverige och många har jobb och etablerat sig väl. Jag har själv engagerat mig i två fall för ett par år sen, skrivit namnlistor och brev och i andra fallet varit med och bidragit med hjälp för en gömd familj.
Den ena familjen fick stanna, den andra tvingades lämna jobb och skola och åka till hemlandet...
Självklart tycker många av oss att det borde vara möjligt att få stanna pga nya regler om arbetskraftsinvandring om inte asylskälen räcker för att stanna. Problemet är att de ännu inte trätt i kraft, det finns inte ens ett förslag. Dessutom kan det inte anses helt rättvist eller mänskligt om en ung man som lyckats få jobb därmed automatiskt ska få stanna men inte en familj som bor på en ort där det inte är lika lätt att få jobb. Det måste ju vara riskerna och hemlandsförhållanden som avgör asylskälen.
Vi måste ändå lita på att den nya ordning som införts, att det är migrationsdomstolen som på migrationsverkets utredning i varje enskilt fall tar ställning till asylskälen. Dessa beslut kan överklagas till migrationsöverdomstolen. Precis som i alla andra rättsliga prövningar.
Vilken lag eller ordning som gäller kommer det alltid att finnas människor som kommer i kläm. Liksom det finns människor som har det svårt men som aldrig har chansen ta sig till Sverige eller västvärlden. Alla dessa kvinnor i Afghanistan där livet är mycket hårt och orättvist, vem för deras talan?
Jag öppnar gärna för en arbetskraftsinvandring i Sverige och att alla som sköter sig ska få en positiv behandling när det gäller uppehållstillstånd. Det ska löna sig att vara ärlig och arbetsam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar