Begränsa mobilanvändning för dömda
Åter igen har en intagen på Rättspsyk använt mobilen för att genomföra en rymning. Den farlige morddömde mannen som rymde från Säter i helgen har planerat sin rymning och troligen köpt en bil via sin mobil.
Idag finns få möjligheter att inskränka en intagens mobilanvändande. Man kan begå brott, beställa varor, hota andra och mycket mer. Det borde finnas mycket större och vidare möjligheter att begränsa tvångsvårdade och farliga fångars mobil-användning. Så även om det går att fatta beslut i varje enskilt fall, så räcker inte detta. Vi moderater har krävt en skärpning där mobilanvändningen måste kontrolleras bättre och även kunna förbjudas under viss tid och omständigheter för dömda.
Svensk lag hänger inte med i teknikutvecklingen. Senast var det RK som sa att det inte är möjligt för polisen att spåra mobilers geografiska plats utan särskilt domstolsbeslut. Detta ger ju brottslingar ett otroligt försprång. Så kan vi inte ha det, utan brottsbekämpning måste i vissa fall gå före integritetshot. För att skydda människor och samhälle och göra det svårare för de kriminella.
Idag finns få möjligheter att inskränka en intagens mobilanvändande. Man kan begå brott, beställa varor, hota andra och mycket mer. Det borde finnas mycket större och vidare möjligheter att begränsa tvångsvårdade och farliga fångars mobil-användning. Så även om det går att fatta beslut i varje enskilt fall, så räcker inte detta. Vi moderater har krävt en skärpning där mobilanvändningen måste kontrolleras bättre och även kunna förbjudas under viss tid och omständigheter för dömda.
Svensk lag hänger inte med i teknikutvecklingen. Senast var det RK som sa att det inte är möjligt för polisen att spåra mobilers geografiska plats utan särskilt domstolsbeslut. Detta ger ju brottslingar ett otroligt försprång. Så kan vi inte ha det, utan brottsbekämpning måste i vissa fall gå före integritetshot. För att skydda människor och samhälle och göra det svårare för de kriminella.
4 kommentarer:
Har just avslutat läsningen av ett skadeståndsmål hos Justitiekanslern (080228, Dnr. 7218-07-41)
Det handlar om ersättning till en person som dömts till rättspsykiatrisk vård för grova sexualbrott mot underårig men frikänts efter det att HD beslutat ta upp fallet.
MK dömdes den 9 mars 2001 av Köpings tingsrätt för grov våldtäkt och sexuellt ofredande (mål nr B 1147-00). Tingsrätten förordnade att han skulle överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Domen vann laga kraft.
MK var frihetsberövad med anledning av misstanken och sedermera på grund av den lagakraftvunna domen under tiden den 7 december 2000 – 14 juni 2007, dvs. cirka sex och ett halvt år.
Det är naturligtvis bedrövligt att sådant ska kunna ske men det är inte den diskussionen som jag tänkte föra här utan något helt annat.
Jag tycker det finns frågor som bara måste ställas i det här sammanhanget och som ingen har ställt såvitt jag känner till.
När någon döms till rättspsykiatrisk vård så innebär det, med nuvarande lagstiftning, förenklat att vederbörande ska vårdas till dess att han bedöms vara frisk och sedan ska han få lämna vården som en fri medborgare.
Avgörandet ligger hos läkarna under förutsättning att man i domen inte har sagt något om särskild utskrivningsprövning, då länsrätten fäller avgörandet. Så har det beslutats i det här målet.
Vad jag frågar mig är följande:
För att överhuvudtaget komma ifråga för rättspsykiatrisk vård så måste det först konstateras att man vid gärningen varit utsatt för en allvarlig psykisk störning. Detta sker normalt efter en rättspsykiatrisk utredning i t.ex Huddinge.
Finns det tveksamheter brukar en ”second opinion” inhämtas från socialstyrelsen rättspsykiatriska råd. (Om så har skett här vet jag inte.) Därefter fattar sedan domstolen beslut i påföljdsfrågan.
Det är nu det blir komplicerat.
Här har vi en man som nu sagts vara oskyldig. Huddinge Rättspsyk har förklarat att mannen var utsatt för en allvarlig psykisk störning då brottet begicks. Då infinner sig följande frågor.
För det första så är han oskyldig vilket måste innebära att den handling han ursprungligen dömdes för inte har skett. Hur kan läkarna i Huddinge då komma fram till att han, vid det tillfället som alltså inte finns, har varit allvarligt psykiskt störd?
För det andra: Mannen har vårdats i sex och ett halvt år för en allvarlig psykisk störning som per definition inte kan existera då det tillfälle störningen skulle ha funnits inte har existerat.
Vad har man då vårdat honom för?
För det tredje: Har han vårdats enbart för att domen säger att han ska vårdas så har läkarna i sådant fall agerat felaktigt. I mina ögon finns det anledning att i såna fall genomföra en ordentlig utredning för att se var det har fallerat och socialstyrelsen borde naturligtvis redan på eget initiativ ha tagit tag i detta och agerat utifrån sin kontrollfunktion av vården.
Jag måste dock lämna en brasklapp för om detta kan vara gjort utan att jag känner till det men jag minns att detta var mycket omskrivet i lokalpressen och har inget minne av att jag läste något om att så skulle ha skett.
Så som ren avkoppling från FRA debatten så ska jag nu ta kontakt med socialstyrelsen för att se hur dom har det.....
För det fjärde: Om läkarna har agerat korrekt och man har prövat i Länsrätten om mannen ska skrivas ut så måste i sådant fall funderas över vilka grunder Länsrätten haft för att avslå denna begäran från ansvarig läkare.
Har rätten t.ex fört resonemang av typen att det är för tidigt ur någon sorts allmänpreventiv tankegång så är detta fullständigt fel. Det finns i sådant fall, om kontakten med Socialstyrelsen visar att man ansökt hos rätten om ett frigivande av mannen, anledning att kontakta Länsrätten för att se hur dom har det......
Det är inte bara en fråga om vi kan lita på rättsstaten, det är också en fråga om vi kan lita på psykiatrin i allmänhet och rättspsykiatrin i synnerhet.
Svensk lag hänger inte med i teknikutvecklingen.
Hm? RK känner ju sig tillräckligt säker för att uttala sig om lagrummet ifråga. Rimligen är det ett klart tecken på att svensk lagstiftning visst "hänger med"?
Senast var det RK som sa att det inte är möjligt för polisen att spåra mobilers geografiska plats utan särskilt domstolsbeslut. [...] Så kan vi inte ha det, utan brottsbekämpning måste i vissa fall gå före integritetshot.
Jag förstår inte. Antingen finns det en klar brottsmisstanke och då torde det vara fullt görligt att få domstolsutslag, eller också finns det inte brottsmisstanke och då måste det väl vara rimligt att ingen får tillgång till information om var telefonen befinner sig?
Till michael vill jag säga att fallet du beskriver är för komplicerat för att kunna kommentera. Men man kan ju naturligtvis betraktas som psykiskt sjuk vid en viss tidpunkt även om det senare visar sig att man inte begått det brott man anklagas för.
Till guess vill jag säga att för mig bör polisen ha rätt att kunna se vad en mobil befinner sig, om brott misstänks. Precis som man har rätt att spana på någon så bör man få rätt att spana på .var telefonen finns. Man kan ju leta upp vad en bil finns. Allt för att skydda samhället och enskilda medborgare.
Visst kan man vara sjuk vid en given tidpunkt. Det fascinerande här är att den tidpunkt då man påstår att han var sjuk, den existerar ju inte. Lagen säger att om man var utsatt för en allvarlig psykisk störning då brottet begicks så ska man dömas till rättspsykiatrisk vård. Här har inget brott begåtts, tidpunkten existerar därför inte. Har han nekat inför läkaren så har väl denne skrivit att han lever i ett tillstånd av djup förnekelse och tagit detta som en grund för sjukdom. Det vet jag naturligtvis inte men det vore onekligen intressant att få veta dels den ursprungliga grunden och dels hur man resonerat fortsättningsvis.
Skicka en kommentar