
Att vara kränkt - är det typiskt svenskt ?
Efter senaste tidens debatt kring FRA-lagen har jag funderat över ordet kränkt . Vad betyder det? När kränks ens integritet egentligen?
Många av FRA-motståndarna menar att övervakning eller signalspaning innebär en kränkning av den personliga integriteten. Efter att ha läst tidningarna senaste veckan blir jag än mer tveksam till ordet kränkt.
Här några exempel:
1. en intagen på fängelse upplever sig kränkt då han inte får titta på porr.
2. en kvinna som pantar flaskor i en strulande maskin blir ifrågasatt då hon drar tillbaka sina pet-flaskor. Hon går till media som gör stort reportage, där hon säger sig vara kränkt.
3. en ung tjej känner sig kränkt efter att hon inte fick den praktikplats hon själv ordnat. Arbetsförmedlingen menade att hon skulle kunna få ett riktigt jobb, i annat fall måste hon vänta på att få praktikplats.
4. en anhörig tyckte det var kränkande att läkaren inte sjukskrev en patient som fått njurstenar borttagna. En veckas egen sjukfrånvaro räckte, tyckte doktorn.
5. studenter anser det kränkande att man ska genomgå test i svenska språket
6. homosexuell känner sig kränkt av insändare av en teolog som menar att äktenskap enbart är för man och kvinna.
7. mamma känner sig kränkt för att hon inte fick amma på H&M och blev rekommenderad att sitta i en provhytt
Listan kan säkert göras längre.
Det verkar inte finnas någon gräns för när man kan känna sig kränkt eller diskriminerad längre. Vad har hänt? Jämo och andra har agerat efter devisen; den som känner sig kränkt har alltid rätt. Men är det verkligen så? Är det en typisk svensk åkomma, man är van att ens rättigheter värnas, ovan vid att bli motsagd eller ifrågasatt. Att vara kränkt verkar vara helt trend-riktigt i dessa dagar.
När man "googlar" på ordet får man cirka 407 000 träffar! Maciej Zaremba på DN skrev en artikelserie på kränkning i vintras, mycket bra och tänkvärt. Men jesses, vad håller man på med? Är vi svenskar känsligare än andra, är vi ovana vid motstånd, svårigheter eller hotande situationer eller att allt inte kan bli som jag vill? Jag undrar.
Ursäkta, men ofta uppfattar jag att yngre människor verkar mest känsliga. Som växthusplantor som levt skyddat och plötsligt kommer ut i kylan. Jag minns hur en pappa på en flygplats hävdade att det var kränkande att alla i hans familj inte blivit platsbokade bredvid varann på en flygresa till Mallorca. En resa som tog max 3 timmar!
Men vi måste nog vänja oss. USA skärper nu kraven på alla turister. För oss svenskar och många andra nationaliteter gäller från 2009 att vi måste fylla i en blankett på internet innan resan, där man måste ange sin fysiska och mentala hälsa, ev droghístora och andra känsliga data. Blir du inte godkänd släpps du inte på planet. USA:s gränskontroll har fått rätt att beslagta datorer, mobiltelefoner och mp3-spelare, alternativt kopiera hårddiskar och minnen!
Snacka om integritet!
Något för alla FRA-motståndare att fundera över ! Vi lever i en värld där snart inget är otänkbart i arbetet mot terrorism. Att illegalt bli avlyssnad av USA:s säkerhetstjänst är inget nytt.
Kanske måste vi svenskar tänka lite vidare, inse hoten och varför Sverige och andra skärper sina vapen mot terrorismen. FRA-lagen behövs och med förbättringar av skyddet av den personliga integriteten som kommer i höst tror jag den blir perfekt.