Offentlig sorg på internet - naturligt för unga

Om man googlar på Therese Johansson Roja, den 15-åriga flickan som ströps i Stureby, får man många svar, närmare 19 900. Hennes egen blogg, vänners bloggar, minnesblogg, flera minnesfilmer på youtube...

På bloggen skrev hon sista gången den 5 juni . I rubriken skrev Therese LLFU, Lev Livet Fullt Ut... känns märkligt att läsa.

Det finns nu massor av kommentarer till hennes sista inlägg, RIP är de vanligaste kommentaren, betyder Rest in Peace. Många är helt okända som visar sorg och avsky för det som hänt, det är mest flickor som skriver. På en flickas blogg skrivs både den misstänkte pojkens namn ut och hans flickväns, båda nu häktade och motivet till dådet. På vissa debattforum spekuleras i vad som hänt och vad som kommer att hända de skyldiga, mest killar som skriver.

För de unga känns detta tydligen naturligt, för mig känns det märkligt. Men det visar också att nu kan man inte vara anonym längre om man är misstänkt för ett brott. Här skyddar inte etiska regler den som ännu inte är dömd, som i pressen. Här hängs man ut, hat och sorg blandas...

Det som hänt är en otäck väckarklocka vad som sker bland de unga, många liksom mig kan inte förstå hur det kunde ske, vad mer händer som inte slutar så här illa?? Vilken verklighetsbild och vilka känslor finns hos de unga idag. Fanns det någon som märkte av det skeva i deras relation eller är detta vanligt? Vad gjorde de vuxna runt dessa 15-16-åringar? Ja, frågorna blir många.

Min tankar går till de drabbade ungdomarnas familjer och deras vänner... för dem blir livet aldrig mer sig likt.