Burka eller bikini och känna sig kränkt

Dilsa Demirbag Sten skriver om muslimska villkor i Sverige

I en fantastiskt bra skriven artikel med rubriken Jag kan inte hävda rätten att gå klädd i bikini i moskén i dagens DN skriver Demirbag Sten om rätten för islamer i en demokrati.

Alia Khalifa har hävdat rätten att gå klädd i sin niqab (heltäckande för ansiktet) under sin utbildning till förskollärare samt praktik. Detta har väckt debatten. Så här skriver Dilsa i DN:

Vem vågar stå emot de högljudda och ständigt kränkta islamisterna i deras angrepp på liberala värden? En demokrati ska inte diktera för individen hur hon ska gå klädd, men arbetsgivare kan kräva att anställda på sin arbetstid först och främst är där i egenskap av sin profession, inte konfession. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen.

Genom att åberopa en kränkt etnisk och religiös autenticitet kan man göra anspråk på kollektiva rättigheter. Vi får klä oss hur vi vill, men vi kan inte ta för givet att andra måste anpassa sina regler till vårt klädval, av något skäl.

Dessutom har Dilsa helt rätt när hon ifrågasätter de muslimska talespersonernas rätt att i Sverige tala för alla muslimer. Precis som vi kristna har muslimer helt olika syn och inställning på sin religion. Att några personer med ibland extrema åsikter gör sig tilll tals för alla blir fel. Kanske måste vi som är representanter för svensk demokrati och politiskt etablissemang tydligare stå upp för demokrati och de lagar och normer vi har i Sverige. Att vika undan och inte ta debatten om burkor för kvinnor i Sverige är fegt.