Ska man få göra barn arvslösa?
Författaren Marianne Fredrikssons död aktualiserade frågan om barns självklara rätt att ärva i Sverige.
När hon dog hade hon testamenterat bort allt utan att ge något till sina barn som startade en arvstvist. En rättsprocess som troligen slutar med att de får sin laglott som är betydligt mindre än vad de hade hoppats på.
Det är i Sverige mycket svårt att göra barn avslösa eftersom bröstarvingar har rätt till sin laglott. Den uppgår till hälften av kvarlåtenskapen, oavsett vad som står i testamentet. Det är också svårt att komma runt lagstiftningen om man bara vill göra något av sina barn arvslösa. Om ett barn får gåvor under livstiden är de andra barnen ändå garanterade ett värde motsvarande den ursprungliga laglotten.
Som riksdagsledamot i civilutskottet som handlägger famioljelagar får jag ibland frågan om arvsrätten. Och visst kan det ses som ett inskränkade av den personliga friheten, att inte kunna få välja fritt vem som ska ärva mig när jag dör. Men lagstiftaren har försökt ta hänsyn till alla faktorer som sammanvägts och kommit fram till den lag vi har. Laglotten, dvs en fjärdedel, kan aldrig tas undan barnet. Resten kan man göra vad man vill med. Även om jag är för det personliga frihetsbegreppet tror jag att detta är den bästa jämkningen.
I dessa tider med många splittrade familjer och särkullbarn är ofta problemet det motsatta. En förälder "skänker" bort sin egendom till en sambo eller annan så det inte finns något kvar att ärva för barnen. Och så kan dennas barn ärva senare. Varken rätt eller rättvist.
Men det finns ju ingen skyldighet att lämna något efter sig att ärva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar