Burka - rättighet eller förtryck?
Efter debatten mellan Reinfeldt och Sahlin i Agenda förra veckan om bl a bruket av burka så kom debatten igång. Frågan är inte enkel.
Att välja hur man vill leva sitt liv eller hur man vill klä sig är ett högst individuellt beslut som vi som politiker inte ska ha synpunkter på eller lagstifta om. Detta är de flesta överens om. Självklart ska man ha rätt att klä sig som man vill. Men ingen kan till fullo hävda sin rätt att se ut hur som helst när som helst! Man går inte naken, man klär sig efter situationen och man respekterar andra genom att inte ha provocerande klädsel.
Men när det gäller offentliga arbeten, och där man är förebilder för andra, vad ska gälla då? En lärare i skolan, en läkare på en vårdcentral, en socialsekreterare, banktjänstemannen etc. Jag kan inte tycka att en förskolelärare som har hand om små barn ska tillåtas att vistas i barngruppen iförd burka. Samma sak gäller inom skolan, sjukvården, hemtjänsten och äldreomsorgen.
När man är barn, elev, patient eller vårdtagare är det högst rimligt att man också kan se ansiktet på den man blir vårdad eller undervisad av. Samma sak gäller rimligen när man har personlig fysisk kontakt med exempelvis kommun, försäkringskassa, arbetsförmedling eller skattemyndighet.De flesta arbetsplatser har formella eller informella regler om lämplig klädsel på jobbet, det är inget konstigt.
Moderaterna vill inte förbjuda kvinnor att bära burka. Men vi ska inte heller vara passiva när religiösa skäl används som en ursäkt för att osynliggöra och förtrycka flickor och kvinnor! Vår utgångspunkt kommer alltid att vara att alla – flickor som pojkar, kvinnor som män – ska ha samma möjligheter att utvecklas som självständiga människor. Det kommer vi att fortsätta kämpa för. Att bli "påtvingad" en burka eller sjal är aldrig rätt, att aldrig kunna få bära den är heller inte rätt!
