Att svenska kyrkan har en identitetskris är tydligt. Medlemmarna lämnar i allt större skaror, man söker olika vägar att nå ut, allt färre döps och än idag finns bråk om kvinnliga prästers vara eller icke.
Som medlem i svenska kyrkan har jag inte alltid känt att kyrkan har klarat balansgångar och egna problem särskilt bra. Bråk och konflikter är allt för vanligt och det är många som genom åren omplacerats på grund av samarbetsproblem.
Nu har man tagit den politiska arenan i anspråk, då man på ett märkligt sätt säger sig ta ställning för de svaga när man protesterar mot "utförsäkringarna inom sjukförsäkringen" genom påskuppropet. I uppropet skriver man: "Svårt sjuka människor måste kunna få sin sjukpenning förlängd utan att behöva ge sig ut och söka jobb/arbeta under sin sjukskrivning". Detta är ju ett direkt felaktigt påstående, INGEN SVÅRT SJUK TVINGAS ARBETA!
Försäkringskassan fattar 19 miljoner beslut per år. Det kommer troligen alltid att finnas människor som inte är nöjda med det beslut som Försäkringskassan fattar. Då är det bra att det finns möjligheter att få sitt ärende omprövat och i förlängningen överklagat. Rättssäkerheten är god. Trots allt får redan i dag 97 % av alla exakt den sjukpenning de begär hos Försäkringskassan.
Självklart har kyrkan rätt att protestera och säga sin mening. Men varför just nu i enbart en enda fråga? Den omgjorda sjukförsäkringen. Hur tänker kyrkan och de Kristnas råd? Inte en enda gång har man protesterat förutom för en humanare asylpolitik 2005. Varför göra partipolitik av religionen? Jag kan inte se annat än att det är ett politisk inspel och utspel!
Som ett brev på posten har naturligtvis ett antal socialistiska organisationer, partier och andra för en gångs skull gjort gemensam sak med kyrkan och stöder uppropet. Liksom ett antal röda kommuner som ställer upp och vissa fackförbund. Dock inte IF Metall sic!
Men om nu kyrkan vill göra rätt, varför inte använda kyrkans egna rikedomar till att minska de orättvisorna? När kyrkan angriper tidsgränserna, talar man mot forskning och förespråkar en återgång till växande utanförskap, isolering och passivitet . Man väljer skygglappar och att hellre protestera mot systemet i ett land med världens högsta välfärd och trygghetssystem.
Jag trodde aldrig att jag skulle överväga att lämna svenska kyrkan. Men nu gör jag det. Inte som protest utan för att jag inte delar den syn man ger uttryck för i sitt påskupprop eller att kyrkan driver politiskt färgade åsikter.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar