Båtsommar och nya sjöfyllerilagen

Jag har fått några mail från ett par män som är sura för att vi ifjol införde 0,2 promille-gräns för sjöfylleri. Gäller alla båtar som går över 15 knop och/eller är längre än 10 meter. Lagen upplevs som frihetsinskränkande, och det är den ju på ett sätt.

Varande båtmänniska själv kan jag också inse att det uppstår problem med lagen. Det går ju inte alltid ta taxi till sjöss och ibland uppstår nödläge då båten måste flyttas etc. Alla jag frågat tycker ändå att lagen är okej, både vana båtmänniskor och andra. Tyvärr har ju de olyckor som varit med fritidsbåtar där dödsfall eller allvarliga skador uppstått ofta vait i samband med alkohol. Fördelarna överväger alltså nackdelarna.

Lite statistik från 2010: Av 4 826 fartkontroller fick 577 böter för fortkörning, av 2 300 rutinmässiga utandningsprov rapporterades 240 för sjöfylleri. Klart godkänt, tycker jag.

Sverige är en av världens fritidsbåt-tätaste länder, kanske beroende på vår långa kust och många insjöar. Det finns 881 000 båtar, 60% av dem är mindre än 5 meter. Endast 1,2% av alla båtar kommer upp i hastigheter över 50 knop. De flesta är alltså mindre båtar med små motorer. Drygt 4 av 10 har max-hastighet 20 knop.

Dagsturer och fisketurer är det vanligaste båtlivet. Självklart kan den som har en snabb båt för att transportera sig mellan någon av Stockholm skärsgårds 30 000 öar eller krogarna där, tycka att det är synd att man inte kan få ta sig ett par öl eller glas vin. Tyvärr har jag själv sett, även i år, hur killar som festat rejält ute på en brygga på en ö, sen satte sig i båtarna och körde mot stan, kanske lite lugnare än vanligt. Man vet att kontrollen inte lika tuff som på våra vägar. Dock klarar de allra flesta att avstå båtkörning när alkohol intagits. Det är mycket man inte borde göra med alkohol i blodet, framför allt inte riskera andra människors liv.

Som med många andra lagar, som inskränker människors frihet, så kritiseras sjöfyllerilagen av en del. Det kommer att ta lite tid innan alla har accepterat den. Men det kommer, precis som på våra vägar, alltid finnas de som kör olagligt. För fort eller med för mycket alkohol i kroppen.

Jag jobbar vitt!

Att måla är inte mitt favoritjobb, eller själva målningen är väl okej men allt skrapande och tvättande är trist....

Två halvdagar tog det att få grinden så här fin! Men man hinner tänka en del och prata lite med folk som går förbi för att bada. Så här i slutet på den ledighet jag unnat mig (utöver mailbesvarande, artikelskrivande och nån intervju) måste vissa hus-sysslor göras. Målning är en.

Det värsta är att jag själv blir nästan lika vit, då jag målar i shorts och linne! Men det blev ett räcke och några vindskivor också idag, skönt att få se ett resultat av sitt arbete, inte så ofta vi politiker får det nöjet!


Sen gick jag en runda för att se om några kantareller letat sig upp... och hittade den här svarta snigeln som tydligen också gillar svamp!










Efter gräsklippningen hoppade jag i havet som var varmt, +22, inte dumt! Sen belönade jag mig med ett glas vin i den ljumma kvällen, +22 kl 21, perfekt! På bryggan intill metade några barn och några svanar simmade förbi.
Gäller att samla fina sommarminnen, att ta fram i november, när det är mörker, kyla och jobb som gäller!

Tid för sorg, tankar och glädje...

Vaknade ensam i huset i morse, det var längesen. Anders gav sig iväg med seglarvänner i båten igår, trots riktigt friska vindar. Tystnaden kändes skön och lugnet påtagligt... Bra för egna tankar!
Efter frukost ute i solen lyssnade jag till mässan från Oslo domkyrka för sorg och hopp och blev rörd över både biskopens och statsministerns ord. Man kunde höra hur människor grät... Tänkte på alla dem som aldrig mer får ha sin son, dotter eller vän i livet, så oerhört tragiskt. Ofattbart.
Tänkte också på mina egna nära och kära som inte finns längre... saknade och älskade.
För första gången i sommar åkte jag sen in till Brunnsparken i Ronneby, till den stora och populära loppmarknaden. Massor av folk och prylar! Det blev två äggkoppar, en brosch och några gamla bestick i silver...
Hemma igen gick jag runt på tomten och letade på kantarellställena och se, där var dom! Senaste dagarnas regn och värme hade gjort susen. Smakade underbart på smörstekt bröd...
Snart kom det ett MMS med en fin bild från Anders, som kommit till Borgholm, lunch i båten med kompisarna.
Livet kan vara så underbart i det lilla... det svåra är att se och uppskatta det självklara. Att inte sakna det som inte är ellersom är borta. Lät solen värma mig och satt och såg ut över havet...

Vi är med vårt norska broderfolk

Meningslös massaker på oskyldiga människor. Det som hänt i Norge är så otroligt ofattbart, så sorgligt och så meningslöst! Hur kan en enda man döda så många, varför gjorde han det...? Frågorna är många. Norge är i chock, vi är alla som känner djupt för offren, de anhöriga och hela norska samhället. Norges sorg är vår.

Att hela kvarter i Oslo kring regeringskansliet är skadat av sprängdådet är en direkt stöt mot demokratin och norska socialdemokratin. Liksom det som hände på Utöya där så många måste känt en dödsskräck och fasa som inte kan beskrivas.

En galning med högerextremistiska åsikter, visade det sig. En blond, blåögd, äkta norsk gutt..... Säkert en stor överraskning för många...Tyvärr har vissa sd-are utmärkt sig och twittrat och förutsatt något helt annat...Pinsamt.

Vi får absolut inte ge efter för ondskan, inte låta det öppna samhället slutas och misstänkliggöra allt. Då har den här galningen verkligen vunnit. Nu ska vi först hjälpa och stötta i det akuta skedet, sedan får vi analysera och göra det som bör göras för att trygga demokratin.

Jag är bedrövad och delar den sorg som anhöriga har i Norge.

Semester är dyrt, eller?

Det bäst i livet är gratis, brukar jag säga. Kärlek, sol, skratt, vänner och familj, naturen etc.

En del annat som är bra är inte heller så dyrt, en picnic, badstranden, cykelturer, träffa vänner etc. Men visst kostar det att vara ledig...Enligt Aftonbladet idag, spenderar vi i genomsnitt 22 000 kr per svensk på semester!

När man talar om semester i Sverige, verkar dock de flesta mena, utlandsresor, Thailand, Kanarieöarna, inte camping ellerett par dar hos släkten. Särskilt när man talar om att "alla inte har råd med semester". Efter Smålandspostens artikel förra veckan om vad kronobergarna gör på sin semester kom direkt en insändare som sa; "alla har inte råd med semester". Är det sant och vad menas med semester?

Idag skrev Aftonbladet att vi spenderar i genomsnitt 22 000 kr på semester. Det var Scandichotellen som gjort en undersökning. Ändå valde hela 28% att svara vara hemma - på frågan; vad gör du helst på semestern! Att bara få vara hemma i lugn och ro, eller pyssla med hus och hem, umgås och bara slöa, ska inte underskattas. För allt för många innebär semester dagplanering i veckor, stress, krav, tvång att umgås, tjat från barnen och en massa onödiga kostnader. Det är inte alltid den idyll vi gärna vill tro, när det är vinter och långt till sommaren...

En person som kontaktade mig menade att det borde ingå en semesterresa för alla som inte "har råd", det vill säga de som saknar inkomst eller har tillräckligt med inkomst som arbetslösa, sjukskrivna, studerande, pensionärer, ensamstående. Att det skulle vara samhället/skattebetalarna som stod för denna kostnad var underförstått. Men är det rimligt?

Ja, man kan alltid fundera på vad som är livets nödtorft och nödvändigt för ett normalt liv. Visst önskar man väl att alla, särskilt barnen skulle få komma bort ett tag, byta miljö, få springa i gräs, bada, fiska, simma, leka och ha kul med kompisarna. De allra flesta kan ordna detta själva.

Men också att vi har så lång semesterperiod i Sverige påverkar synen på semester och vad vi gör på sommaren, nästan inga andra har det så. I England där min dotter bor, har de flesta inte mer än totalt tre veckor under hela året. Idag hörde jag om forskning som säger att det inte alls är säkert att lång sommarledighet gör så gott som vi tror... att fler och kortare avbrott lika gärna kan ge oss energi och lust. Ibland kan till och med för lång ledighet vara negativt, på olika sätt.

Själv minns jag sommarloven som evighetslånga, ofta rätt tråkiga dagar. Men det tvingade oss att själva skapa och fixa. Till mina egna barn sa jag ofta; det är nyttigt att ha tråkigt... Ibland undrar jag om vi idag, hela tiden måste ha aktiviteter, spel, TV, sällskap eller nån som roar oss för att det ska duga. Och än idag reser jag nästan aldrig bort på sommaren, inte så ofta på andra semesterresor heller. Jag tillhör sorten som oftare längtar hem än bort... för det bästa i livet är oftast gratis!

Fantasivärld och stackars riksdagsledamöter....

Jägarnas Riksförbund, JRF, är en konkurrerande organisation till Svenska Jägarförbundet. Som verkar vara på krigsstigen mot det mesta.... Det som står skrivet på JRF:s egen hemsida gör åtminstone mig lite fundersam. Några citat:

• anser att jägare och markägare är bäst på att bedöma hur jakten och viltvården skall bedrivas lokalt och motsätter sig förmynderi och tjänstemannastyrning
  


• motsätter sig tvingande och tjänstemannastyrda sammanslutningar av jaktmarker som innebär att beslutsrätten fråntas jägaren/markägaren



• anser att det är jägarens behov som bör ligga till grund för hur många vapen han/hon önskar nyttja. Inte otydliga regler och enskilda tjänstemäns personliga tolkningar



• motsätter sig synsättet att jaktvapnens antal har en koppling till illegal vapenhantering och därför belastas jägaren med kostnadskrävande förvaringsrestriktioner i brottsförebyggande syfte

När jag igår läste i tidningen Smålänningen vad distriktsordföranden i JRF i Kronoberg skriver under rubriken; Vargen hör inte hemma här, blir jag bekymrad. Där skrivs om; stackars riksdagsledamöter som inte vet vilka problem deras beslut skapar, vargälskande myndigheter, vi måste sluta huka oss för alla EU-direktiv och vad våra myndigheter dikterar, man planerar för att vargen ska få fritt fram...etc. Och så ska det vara de boende på landet som ska bestämma, inte några myndigheter, regering eller riksdag, för dessa "ser ut som om de lever i en fantasivärld"etc.

Har stor respekt för att det finns olika syn på vargfrågan i Sverige, frågan är inte enkel. Lyssnar gärna på olika synpunkter, men jag tror ändå att vi på ett demokratiskt sätt i riksdagen kan lösa detta. Hur skulle det annars gå till? Kan förstå att vissa anser att myndigheter och "överheten" inskränker deras frihet på olika sätt. Men det finns ju ingen demokrati eller annat styrelseskick heller för den delen, där alla kan få göra exakt som de vill! Precis som med alla beslut och lagar så gillas de inte av alla, men vi måste rätta oss efter dem. Regering och riksdag har att väga in helheten, olika intressen, inte bara enskildas eller särintressens. Och leva med att vi kan uppfattas "skapa problem"!

Att idiotförklara en stor del av vår demokrati och våra myndigheter inger ingen större respekt.

Är skattepengar våra eller statens?

Avgångne ordföranden Lars Calmfors, i det finanspolitiska råd som alliansregeringen tillsatte, har tyckt till på DN Debatt igår. Där hänvisar han till finanspolitiska rådets bedömningar, samtidigt som han dömer ut det femte jobbskatteavdraget som dyrt och feltänkt.

Självklart får Calmfors tycka vad han vill, men att gå emot det råd han själv varit ordförande för och deras synpunkter, verkar lite märkligt. Där har rådet lyft fram de sysselsättningsskapande åtgärderna som sänkt skatt på arbete medfört. Nu talar Calmfors i stället för en sänkning av värnskatten, alltså statlig skatt på löner över 46 720 kr, och menar att jobbskatteavdraget är för dyrt för statskassan.

Synen på sänkt skatt som en kostnad för staten är intressant. Vems är pengarna? Att låta människor som arbetar få behålla mer av det de jobbat ihop har ju fler nyanser än rent statliga intäkter och utgifter!

Det är slående hur regeringen tenderar att driva grundidéerna i sin politik alldeles för långt till förfång för andra målsättningar - skriver Calmfors. Utan att reflektera över att det också kan finnas skäl för en borgerlig regering att fundera över om man ska ta ut mer inkomstskatt än nödvändigt eller om att stärka människors makt och frihet. I perspektivet av att Sverige kanske har världens bäst skötta statsfinanser, på våra rekordsatsningar på infrastruktur, skola, vård och omsorg så kanske vi har "råd med den kostnad" en sänkning av människors största skatt innebär.